Kennel Umaniora’s är en liten kennel där hundarna är med familjen och valparna föds upp i hemmiljö. Kennelnamnet fick vi 1984. Namnet är ett gammalt namn på Umeå stad.
SIV
Djur har varit min passion hela livet och 10 år gammal fick jag köpa min första hund, en finsk spets. Hunden var inte registrerad och kostade då, 1957, 100 kr.
Efter den hunden, Penny, fick jag en tax av vår granne. En släthårig, stor normaltax som var envis som få, men en tålmodig kompis. När jag många år senare gick folkhögskola, var det naturligt att hålla föredrag om hundar, jag fick då låna en dvärgpincher att visa upp för klassen. Pinchern köpte jag sedan för att rädda den från ett boende i ladugård, boxad hela tiden.
Sedan började jag min utbildning till sjuksköterska. I ö-vik träffade jag en man som sålde oregistrerade taxvalpar. Naturligtvis passade den min skrala kassa bäst så en hanvalp fick följa med hem på lovet
(jag har haft en fantastisk mor som skött min hund under studietiden). Så blev jag färdig barnmorska och träffade min man Anders. Hans syster hade fått en Colliehanne som hon inte kunde behålla. Vi försökte ha honom i stan, men han kunde inte vara ensam så han fick gå tillbaka till uppfödaren.
Nästa hund var en labradorvalp. Året är 1976. Tyvärr dog hunden 6 mån senare p.g.a. inre missbildningar. Någon månad senare köpte jag en labradortikvalp från Destiny’s kennel, Destiny’s Aqusta, starten till min kennel.
Sedan har det rullat på och 1990 köpte jag min första welsh, stammodern till min kennel, Kabos Cherry Lady.
KATARINA
2024 gick jag in i kenneln efter att ha levt och bott i kenneln sedan födseln. Jag har varit min mors wingman under alla år. Dock har mitt liv mest innehållit hanhundar och jag har inte känt något behov av att gå in i kenneln innan jag köpte min första tik, en liten Beagletik från kennel Maliwicks.
Min första egna hund var en hane som jag tog som 1 åring, en Welsh springer spanielhane från Geltmans kennel. Med honom reste jag och ställde ut, både inrikes men också i Norge. Han blev Svensk och Norsk utställningschampion. Han hade också godkänt i anlagsklass i viltspår, men var skottberörd så han gick aldrig vidare till championat.
Sedan har jag haft två welsh springer hanar till, en son till Ola (Mio) och en ung lovande hane som tyvärr drunknade 8 månader gammal (Dexter). Nu har jag en äldre hane SEVCH Umaniora´s Lovers Live Longer som jag använt mycket i praktiskt eftersök vid jakt och tävlat en del Nosework med. Han har dock aldrig gillar utställning med har i alla fall exc.
2014 träffade jag min man och jakten blev en större och större del av livet. Då kom Jämthundarna in i livet och vi har tillsammans haft flera Jämtar som samtliga varit jaktchampions och även exteriört bra. Slokhattens Arne blev DCH och hade även godkänt doftprov för eukalyptus i Nosework.
Jag kände ändå jag gärna ville ha en ny ras, för småvilt, och Beagle var det självklara valet då de är galet tilltalande utseendemässigt. Så jag sökte förtvivlat efter en kombination som både var snygga, efter jaktmeriterade föräldrar som var friska och sunda samt hade anlag för nosarbete som viltspår. 2022 hittade jag honom på Sjögärde Brännas kennel i Tostared. Efter ett par år har jag känt att Gunde är en så bra hane att jag gärna ville ha en avkomma efter honom så jag köpte en tik som kompletterar honom, en söt liten tik från kennel Maliwicks med en mycket intressant stamtavla.